» .
Kan inte fatta att det kunde bli såhär. Det känns ändå som att vi hade något. Hur kunde jag, så självisk och tung, tänker tillbaka på tiden en stund. Vet inte hur, kan inte förklara att allt det dumma jag gjort igenom mina dagar. Men jag lovar, ingenting va ditt fel, det va jag som inte fattade det. Att det jag gjorde va fel eller va det så att jag struntade i och fortsatte ändå. Känns inte längre för bröstet är tomt, kärleken borta, finner inga ord. Ensam och rädd för den framtid som kommer, vill inte känna den känslan av ånger.
Trackback
