Sitter just nu på planet, är smart framme. Så jäkla skönt att komma bort och får hoppas att man kan börja om på ny kula när man kommer hem igen. Usch med kallt och regn, hata senhösten, blä. 

Börjar tänka tillbaka på tiden med dig. Du va så jäkla fin och underbar men jag blundade. Ångrar det en del. Man blir ju lite svartsjuk när man ser dig med en annan men det får man ta när man själv va svinet.

Har tänkt på att kanske dra upp till Borlänge i helgen. Frågan är ifall jag vågar och ifall det är värt det, antagligen är det värt det, men det är cpdyrt:(

Du måste hata mig just nu, eller är det bara jag som överdriver? Hursomhelst, tänk på vad du säger, för alla tar inte saker likadant... Förlåt

Känner mig så jäkla dum. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det där, förhoppningsvis blir det bättre till helgen. Längtar riktigt mycket faktiskt, hoppas bara att det blir av!

Kul att man tabbar sig som in i helvete... Fml. Trodde inte man kunde börja gråta och må skit för en sån sak.

Det är så jäkla hett med snubbar som har långt hår, så att dom kan lägga det bakom öronen eller ha i en tofs. Det är såå gulligt så jag tror jag dör. Blir kär i alla.

Jag känner mig både svag och tom, som att ingenting hjälper. Är bara trött på allt och ingenting funkar längre, helt seriöst! Vart tog livet vägen?

Jag orkar inte låtsats och ljuga för mig själv längre. Jag är fortfarande kär i dig, vågar bara inte erkänna det. Skulle aldrig klara av att se dig med en annan.

Känns som att jag alltid kommer gå runt och tänka på dig medan du glömmer bort mig mer och mer för varje dag som går. 

Allt påminner om dig, varje liten tanke, allt gör det bara värre.

Känner bara för att ligga i sängen resten av livet. Det känns som att jag aldrig kommer få bort dig oavsett hur mycket jag än vill det, fast jag vill ju ändå inte det. Har gjort en del saker jag trodde skulle funka men allt som händer är att jag tänker på dig, när ska detta fucking sluta? Trodde jag inte ens gillade dig på det sättet förut men när man inser det gör det ont. Vet inte vad jag vill längre med nåt.

Har tänkt på dig hela dan och nu blev det ju inte bättre om man säger så. Saknaden svider men det går inte att göra något åt det.

Hade jag vetat att det skulle bli såhär, om jag visste vad du gjorde så skulle jag aldrig tänkt på andra före, va va problemet lixom? Det va ju bara att köra, skulle nog mått lite bättre då och nu. 

Får panik över att jag bara behöver se på bilder på dig och börjar gråta. På riktigt?!

Ibland ångrar jag att jag träffade dig. Jag ångrar att jg träffade er. Men jag har lärt mig en jäkla massa och fått en hel del minnen som aldrig kommer att försvinna även ifall ni gör det. Vilket ni antagligen snart kommer göra. Den enda "mogna" och schysta är den jag inte minns att jag har träffat. Men det skulle nog ändå vara lättast att inte ha er kvar alls, orkar inte tänka på detta jämt vilket jag gör. Kommer antagligen göra det ändå. Inte för att snacka skit men den ena är ju fan dummare än den andra.

Livet som sen 17åring...

Det är som att jag inte är hel. Känner mig så tom varje gång jag vaknar och när jag ser ditt namn så blir det antingen som ett rus i hela kroppen eller så himlar jag med ögonen. Varje gång jag hör ditt namn tappar jag bort mig och börjar tänka på dig och hur/när vi träffades, rätt sjukt. Det roligaste jag varit med om. Skulle göra allt för att få se dig och höra din röst. Känner mig så barnslig och larvig och dum och blond men vad ska man göra?